I en aktuell avhandling baserad på data ifrån SNAC-Blekinge (SNAC-B) och Skåne (GÅS) undersöks hur förlusten av ett barn, en make/maka, eller både och, påverkar livstillfredsställelse och dödlighetsrisk hos äldre.

Förlust av ett barn eller en make/maka beskrivs vara bland det mest negativa man kan drabbas av i livet. Trots att risken att förlora nära och kära ökar med stigande ålder, finns
det i dagsläget få studier som undersökt hur sådana förluster påverkar hälsan hos äldre personer och om en sådan inverkan varierar beroende på om det är förlust av barn, make/maka eller både och.

Psykolog Anna Bratt disputerade våren 2016 vid Linnéuniversitetet i Växjö med avhandlingen: Surviving the loss of a child, a spouse, or both: Implications on life satisfaction and mortality in older ages. Avhandlingen undersöker det här ämnet i tre delstudier:

• Först studeras om deltagarna, som har förlorat en nära anhörig, beskriver förlusten som en av de tre mest negativa livshändelserna i deras liv.
• Därefter utforskas om förlusten har olika inverkan på livstillfredställelse och dödlighetsrisk beroende på om den gäller förlust av barn, make/maka eller både barn och make/maka.
• Dessutom studerades om persolighetsdragen neuroticism respektive samvetsgrannhet påverkade dödlighetsrisken.

De tre värsta händelserna
Resultaten i avhandlingen visar att detta att ha förlorat ett barn, en make/maka eller både och, upplevdes vara bland de tre mest negativa händelserna i livet, för de flesta deltagarna inom förlustgrupperna. Det bör dock noteras att av dem som hade förlorat antingen ett barn eller make/maka, så nämnde omkring en tredjedel av deltagarna inte förlusten av barnet eller maken/makan alls.

Det varierade stort vilka negativa händelser som nämndes bland deltagarna i studien, till exempel berättades det om andra förluster, att ha drabbats av sjukdomar, eller traumatiska händelser såsom våld och sexuella övergrepp.

Resultat ifrån de andra två delstudierna visade att de olika förlusterna endast hade en liten inverkan på deltagarnas livstillfredsställelse och dödlighetsrisk. Det framkom också att för varje år som hade förflutit sedan förlusten/förlusterna minskade överrisken att dö jämfört med personer som inte drabbats av motsvarande förlust med omkring en procent per år. Personlighetsdraget neuroticism ökade risken att dö något, medan det inte fanns något samband mellan samvetsgrannhet och dödlighetsrisk.

Ökad risk för män som förlorat ett barn
Könsskillnader hittades: männen inom samtliga förlustgrupper hade lägre livstillfredsställelse jämfört med kvinnorna i samma grupp, dessutom hade männen inom gruppen som förlorat ett barn en ökad risk att dö jämfört med kvinnorna.

Slutligen, så var det signifikant fler kvinnor inom gruppen som hade förlorat både ett barn och en make som nämnde förlusten av barnet men inte maken. Männen inom denna grupp hade det omvända mönstret, att fler män nämnde förlusten av makan men inte barnet.

Sammantaget menar Anna Bratt att resultaten tyder på att det inte går att dra slutsatsen att en typ av förlust skulle ha större påverkan jämfört med någon annan. Fortsatt forskning behövs för att undersöka äldre mäns upplevelser i samband med förlust av barn, maka eller både och.