1 Vem är du?
Jag har arbetat som sjuksköterska sedan 1990, då jag tog min sjuksköterskeexamen. Största delen av mitt arbetsliv som kliniskt verksam sjuksköterska var inom psykiatrisk vård, och 1997 tog jag examen som specialist inom psykiatrisk omvårdnad. Jag började att arbeta på Högskolan i Gävle som universitetsadjunkt 2013, främst som undervisande lärare i sjuksköterskeprogrammet. Sammanfattningsvis har jag alltså betydligt längre arbetslivserfarenhet som klinisk verksam sjuksköterska jämfört med att arbeta inom akademin. År 2018 fick jag min doktorandtjänst vid Högskolan i Gävle. Min huvudhandledare Britt-Marie Sjölund som är forskningssjuksköterska vi SNAC Nordanstig presenterade huvuddragen för forskningsprojektet. Jag blev genast intresserad av projektet, eftersom det är en angelägen och pågående samhällsfråga som på olika sätt berör många människor. Under åren som kliniskt verksam sjuksköterska förekom det ofta mycket samarbete tillsammans med patienten och med olika instanser för att möjliggöra någon form av meningsfull sysselsättning eller arbete, med fokus på att främja hälsa genom minskad passivitet och ökad aktivitet.

2 Vad handlar din forskning om?
Avhandlingen som helhet syftade till att generera kunskap rörande olika aspekter av att vara aktiv i arbetslivet i högre åldrar, och belyser komplexiteten gällande förutsättningar för att vilja och kunna vara fortsatt aktiv i arbetslivet efter vår förväntade pensionsålder (65 år anses fortfarande vara förväntad pensionsålder i Sverige). Avhandlingen är författad inom forskarutbildningsämnet vårdvetenskap, där bland annat hälsa är ett bärande begrepp och samspelet mellan individens möjligheter att uppleva hälsa i relation till sin omgivande värld/miljö är tydligt framträdande. Därav riktades ett särskilt fokus på hälsa i förhållande till arbete i högre åldrar.

3 Vilka är dina viktigaste forskningsfynd?
Allt fler väljer att arbeta efter fyllda 65 år, dock verkar det som att de faktorer som är av betydelse för att öka sannolikheten för att arbeta upp i högre åldrar inte har förändrats nämnvärt under den 12 åriga tidsperiod (2001–2003 till 2013–2015) som studerades hjälp av med kvantitativa SNAC data. Resultaten från avhandlingens första två studier visade att framför allt män, personer med universitetsutbildning, personers som hade mindre antal diagnostiserade sjukdomar (0–1 sjukdom jämfört med 2 eller fler sjukdomar) samt personer som inte hade haft ett fysiskt tungt arbete hade högre sannolikhet att fortsätta vara aktiv i arbetslivet vid 66-års ålder. För åldersgruppen 72 år var det endast två faktorer som visade sig öka sannolikheten för att vara i fortsatt arbete, nämligen manligt kön och att arbeta inom en profession som företrädesvis kräver hög utbildningsnivå. Ovannämnda faktorer visade sig ha statistisk betydelse oavsett viken studiedesign (tvärsnitt eller longitudinell) som användes.
Avhandlingsarbetets tredje och fjärde studie undersöker personers egna erfarenheter av att vara fortsatt aktiv i arbetslivet efter förväntad pensionsålder, alternativ avsluta yrkeslivet minst ett år före förväntad pensionsålder.
Den viktigaste drivkraften bakom viljan att vara fortsatt aktiv i arbetslivet var att arbetet bidrog till känslor av livsglädje och vitalitet, vilket utifrån den vårdvetenskapliga teorin om multidimensionell hälsa anses vara hälsans innersta djupaste dimension. Arbetet beskrevs bidra till att bevara både fysisk och mental hälsa. Att vara aktiv i arbetslivet beskrevs även som socialt berikande, eftersom det möjliggjorde till att träffa olika människor i olika åldrar. Arbetet bidrog till att bibehålla sunda rutiner och dygnsrytm vilket beskrevs som gynnsamt även för livet vid sidan om arbetet. Att vara fortsatt aktiv i arbetslivet bidrog även givetvis till bättre ekonomi. Lönen från fortsatt arbete möjliggjorde att informanterna beskrev att de fortsatt kunde leva så som de själva ville (till exempel resor, andra fritidsintressen eller kunna stödja barn och barnbarn), vilket hade varit svårt om de enbart levt på sin pension. Arbetet i sig beskrevs också bidra till en känsla av meningsfullhet, att få känna sig efterfrågad i arbetslivet baserat på kunskap och erfarenhet, samt en känsla av att själv vara kapabel. En annan viktig aspekt för att vilja fortsätta arbeta var att arbetsförhållandena var flexibla, att själva bestämma i vilken omfattning, när och ibland också med vad arbetet skulle bestå i. Detta innebar att informanterna upplevade en bra balans mellan arbete och fritid.
Dessa fynd kan ställas emot resultaten i den fjärde och sista studien, där arbetet under de senaste åren bidragit till att informanterna bedömde att deras hälsa i stället skulle gynnas av ett tidigt utträde från arbetslivet beroende av egna sjukdomar eller att arbetet i sig medförde ohälsa. De ansträngande förhållandena på arbetet inkräktade även på informanternas lediga tid, de kände sig utmattade och ledigheten räckte inte till för att få tillräcklig återhämtning. Informanterna beskrev också att den sociala samvaron som arbetslivet tidigare bidragit till hade försämrats, gamla kollegor hade slutat och de nya ”yngre” kollegorna visade inget intresse av social gemenskap. Vidare var det ändrade arbetsförhållanden som också bidrog till beslutet till ett tidigt utträde från yrkeslivet. Det kunde röra sig om digitalisering, minskade resurser eller förutsättningar för att kunna göre ett gott arbetet som drev äldre arbetstagare till ett tidigt utträde från arbetslivet. Att ha ekonomiska förutsättningar var också något som informanterna noga övervägde innan de fattade beslutet om att sluta arbeta. Vissa informanter fick göra tydliga anpassningar i sin livsföring för att ekonomin skulle gå ihop som pensionär, medan andra fått fördelaktiga avtal från arbetsgivaren som inte medförde alltför stora ekonomiska skillnader.

4 Var det något som överraskade dig i resultaten?
Både tidigare forskning och mina forskningsresultat visar ”på gruppnivå” en ökad sannolikhet för att vara aktiv i arbetslivet efter förväntad pensionsålder hos personer med högre utbildningsnivå eller personer som arbetar inom professionsyrken jämfört med att ha lägre utbildningsnivåer. Dessa yrken är också ofta relaterade till bättre arbetsförhållanden och bättre förutsättningar för att kunna vara aktiv i arbetslivet i högre ålder. På individnivå visade det sig att detta inte alltid var överensstämmande. Även personer som beskrivit sig ha haft hög arbetslivstillfredsställelse och bra arbetsmiljöförhållanden kunde ändå välja att avsluta yrkeslivet innan förväntad pensionsålder. Hälsa var en viktig aspekt för beslutet om ett tidigt utträde, dock inte enbart på grund av ohälsa, som förväntades bli gynnad av att slutat arbete. Även bra hälsa kunde användas som argument för att sluta arbeta, det fanns en önskan om att lösgöra tid för meningsfulla aktiviteter medan hälsan fortfarande uppfattades som bra. Vidare visade subjektiva erfarenheter att hålla sig aktiv i arbetslivet i högre åldrar även i lågkvalificerade yrken skulle kunna upplevas som något som gynnade informanternas vitalitet och livsglädje. Det var både glädjande och överraskande att få ta del av informanternas genuina intresse och kärlek till deras yrken som en drivkraft för att fortsätta vara aktiv i arbetslivet oberoende av utbildningsnivå eller profession.

5 Hur tror du att din forskning kan komma att användas?
Förhoppningen är att denna forskning kan användas till att fördjupa och tydliggöra hur möjligheterna till ett hälsosamt åldrande parallellt med höjd lagstadgad pension och ökat deltagande i arbetslivet bland äldre personer kan eftersträvas. Debatten rörande drivkrafter för ett förlängt yrkesliv belyses ofta från ett samhällsperspektiv och ekonomiska incitament, i stället för att fokusera på att stäva mot hur hälsan och välbefinnande kan gynnas av att arbeta upp i högre åldrar. Beslutsfattare inom området kan därför använda dessa forskningsresultat för att motivera och tydliggöra vinsterna för både samhälle och individ med ökade krav på arbetsmiljöförhållanden som gynnar hälsa.
Forskningen kan även användas för att visa hur vårdvetenskaplig meta-teori om multidimensionell hälsa kan bidra till ökad medvetenhet om hälsans djupare dimensioner och också därför bidra till en djupare förståelse av vad möjlighet till att vara aktiv i arbetslivet kan betyda för personens upplevelse av hälsa och välbefinnande.
Forskningen kan även användas för att visa hur den teoretiska swAge-modellen (sustainable working life at all ages) kan användas/appliceras med kvalitativ abduktiv innehållsanalys som syftar till att undersöka omständigheter som föranleder beslutet om att avsluta arbetslivet före förväntad pensionsålder.
6 Vad ska du göra efter disputationen?
Jag kommer att arbeta vidare på Högskolan i Gävle med undervisning inom vårdprogrammen. Förhoppningen är att också fortsätta forskningssamarbetet med SNAC Nordanstig och arbeta vidare med olika forskningsfrågor som är av betydelse för personer över 60 år och deras hälsa relaterat till delaktighet i arbetslivet.

Marie Bjuhr doktorand vid Avdelningen för vårdvetenskap, Akademin för hälsa och arbetsliv, försvarar sin doktorsavhandling vid Högskolan i Gävle. Hon disputerar den 27 oktober 2023.